Inte på liv och död

Det har gått drygt fem år sedan Gary Speed gick bort. Det har inte ens gått fem månader
sedan Cheick Tioté så tragisk förlorade livet under en träning för sin nya klubb – men det här
handlar inte om liv och död.

Det gör det möjligen lite märkligare att nästa person som radas upp är en som överlevde,
fast han i värsta fall inte hade varit med oss längre. Cancern tog inte Jonas Gutiérrez, men
han har så mycket annat gemensamt med Cheick Tioté och Gary Speed – för det här
handlar inte om liv och död.

Newcastle United ska spela mot Brighton & Hove Albion. En klubb vars plats i Premier
League är bland det största som hänt dem. Det kommer inte bli en lätt match, sådana finns
inte längre på den här nivån. De svartvita har inlett bättre än Brighton. Fem poäng bättre. En
drömstart skulle det gå att säga. En dröm som Brighton vill ta död på. Åtminstone för en dag
– men just det här handlar inte om liv och död, möjligen hopp och förtvivlan.

Under perioderna som Gary Speed, Cheick Tioté och Jonas Gutiérrez spelade i den randiga
tröjan så var potentiellt svåra matcher mot Brighton knappast något som någon gick och
grubblade över. Nu är tiderna annorlunda. Brighton har gjort något riktigt bra. En klubb som
haft vind i sina segel. Hoppet bör ligga nära till hands för deras fans.

Hoppet finns alltid närvarande hos den enorma skara supportrar Newcastle har.
Ljusglimtarna eldar på det, mer än den förtvivlan som uppstår av dåligt skött ekonomi och en
ägare som inte satt ambitionsribban högre än vad som är nödvändigt för att sälja några extra
kepsar. Hoppet kommer när laget vinner matcher på den högsta nivån. Tyvärr för
supportrarna har det i de senaste årens ligaspel oftare varit en källa till förtvivlan, snarare än
hopp.

Ändå finns alltid hoppet där. Engagemanget är enormt. Och något måste det vara som gör
att hoppet nästan alltid överväger tvivlen, trots att det gått som det gått. Någonstans kommer
hoppet ifrån.

Det är där ovan nämnda spelare kommer in. För visst, alla tre har varit i Newcastle när det
gått bra, såväl som när det gått dåligt. Vi minns de inte enbart för deras framgångar och
motgångar i matchprotokollen. Vi minns de för hur de personifierat det som för många varit
Newcastle.

Alan Shearer har i en intervju med Telegraph Sport sagt att alla fotbollsspelare får några
fiender under en lång karriär. Alla utom Gary Speed. Som han beskrev det fanns ingen som
hade något ont att säga om honom. Detsamma är det kanske svårare att säga om Cheick
Tioté. Hans fotbollsnatur var sådan att motspelarna måste ha varit livrädda. Inte för att han
spelade fult, visst kunde han vara vårdslös ibland, men mest för att han var tuff. En spelare
som så ofta riskerade sin egen hälsa för klubbens bästa. Ibland såklart med onödiga röda
kort och skador som följd.

Det som hände Jonas Gutiérrez är fasansfullt, vackert och tillfredsställande. Historien kan
alla vid det här laget. Hur han blev utfryst, kom tillbaka, hyllades av fansen, säkrade kontraktet
och fick lämna. Som de andra två var han en framstående spelare för Newcastle, men
framförallt är alla tre symboler för något som går djupare än resultat på plan. De har
ingivit hopp. Visat hur viktigt det är att aldrig ge upp och att alltid kämpa för klubben. kanske
ännu viktigare, de har visat att de bryr sig om fansen. Och fansen har visat att de bryr sig
tillbaka.

De är bara tre av många spelare som har haft sådana egenskaper. De har bidragit starkt till
att göra Newcastle till något speciellt för oss som följer dem.

Nu ska laget spela sjätte omgången i årets ligaspel. Efter fem omgångar har fansen fått
uppleva hopp och förtvivlan så starkt det går inom idrottens värld. Resultatet mot Brighton
spelar såklart roll, men det är inte det som är det allra viktigaste just nu.

I den korta perioden av fem Premier League-omgångar har flera spelare verkligen visat vad
de kan på plan. Kanske ingen så mycket som Jamaal Lascelles. Han är bara 23 år gammal
men redan kapten. Åsikterna om hur bra han är som fotbollsspelare går isär. Det här är inte
en bedömning av det. Det han visat, och ett flertal andra i klubben just nu, är att han är
någon som bryr sig, någon som fansen kan bry sig om. Det bidrar i allt väsentligt till de
sportsliga framgångarna. Det kommer vara viktigt i helgens match, men mer än något annat
kommer det vara viktigt över tid.

Oavsett om det blir Lascelles, Ritchie, Atsu, Mbemba, Mitrović eller Merino, behövs det
symbolspelare. För det är spelarna som tillsammans med fansen skapar passionen.
Passionen som är så nödvändig för att orka vara engagerad.

Och ska passionen kunna vara så eldig och innerlig, då behövs spelare som inger hopp.
Som vi kan vända oss till och känna för, även när de är dåliga på planen. Det behövs
spelare vi kan bry oss om på ett sätt som går långt utöver fotbollsplanen. Då behövs Speed,
Tioté och Gutiérrez – spelare som vi sörjer och gläds med i livet.

Så kanske handlar det här om liv och död.