Tottenham – Newcastle 1-2

Tottenhams Hugo Loris har så länge jag kan minnas alltid haft ett öga för att någon gång under varje säsong stå för mindre bra ingripande, eller som allas favorit på Viasat brukar gapa så att det hörs enda in till grannen: Han gör en Rembrandt.
Så även när vackra Newcastle gästade på söndagskvällen för lite lir och en allmänt trevlig tillställning.

Jag missade dom första 15 minuterna utav matchen, så den situation i straffområdet som jag vet inträffade kan jag inte kommentera, men jag förutsätter att det var rätt beslut av domarteamet.
Tottenham är ett småtrevligt lag som spelar fotboll som det i många fall skall spelas, man skapar chanser och man har en relativt tung offensiv.
Tar man sig en titt på Harry Kane under matcherna så ser han inte speciellt farlig ut, han liknar mer en trött småbarnsförälder på valfri lekplats en småregnig höstdag – men han är direkt livsfarlig.
Men i första halvlek går han mållös, det gör inte Callum Wilson.

Fab Schär slår en ruskigt smart boll som Hugo Loris är först på utanför straffområdet, krockar med Wilson, lägger sig ner likt att ha blivit träffad av blixten och inväntar den obligatoriska domarsignalen.
Den kommer inte.
Wilson skyfflar in bollen i en tom målbur och Tottenham är helt oförstående.

Domaren för dagen, Jarred Gillett är en lugn och stadig person ifrån Australien faktiskt, han sitter inte längst bak i bussen och söker efter uppmärksamhet, men är inte heller rädd för att ta tuffa beslut.
Med uppbackning ifrån VAR-rummet så fastställer dom mästerverket på Loris tavla.

Tottenham var definitivt inte dåliga i första halvlek, man hade lika gärna kunnat haft ledningen med två bollar men Newcastle lyckades reda ut den stormen.
Istället för en kvittering så är det Newcastle som återigen är så där magiskt effektiva. Loris kastar ut bollen där Longstaff snabbt(!) bryter och lämnar över till Almiron, full av självförtroende rundar han sin försvarare och rullar in 0-2.

Det är så orättvist och så skönt!

I andra halvlek försöker Tottenham komma ikapp och lyckas på en hörna sätta en reducering genom Harry Kane men mycket närmare än så kommer man inte. Newcastle håller undan, Bruno Guimarães sliter sömnlös och försvaret ska ha en stor eloge (börjar bli en vana att skriva) matchen igenom.
Bruno ja, sicken vecka den gubben haft, den kommer han nog aldrig att glömma.
Tre bra matcher ifrån brasilianaren, och dessutom blivit pappa för första gången. Uppladdningen inför den här kampen kanske inte var den bästa med två sömnlösa nätter, men han gör ett hästjobb på mittfältet. Hur kan man inte tycka om en sån lirare?

Motm: NANANANANANANA – BOTMAN!