Wolves – Newcastle

Svår bortamatch, svårt motstånd. När jag tänker på Wolves så fastnar tre spelare på näthinnan. Raul Jimenez då han är fullkomligt livsfarlig i straffområdet, Joao Moutinho och dom där precisa passningarna, och Ruben Neves – för hans dräpande långskott.
Newcastle ställde upp med en förväntad elva, minus Bruno Guimarães som saknades pga skada så i hans ställe fick vi se Sean Longstaff.
Alexander Isak satt på läktaren, då hans arbetstillstånd inte var klart. Eddie Howe är inte känd för att kasta in ynglingar åt vargarna (omedvetet vitsigt), så jag tror inte att Isak hade startat just den här matchen ändå, eventuellt ett inhopp hade varit väntat.

I första halvlek hade Newcastle bollen, Wolves stod för målet. Och det var ju den där Ruben Neves som dundrade in 1-0 bakom en något skymd Nick Pope, det kändes så onödigt.

Jag har hela tiden försvarat Chris Wood, och denna anfallare är ju fantastisk på mycket, men snabbheten är tyvärr inte en av dom. Jag känner heller ingen kemi mellan honom och övriga offensiva spelare, kommer bollen där båda parter väl bestämt sig för så tar han för lång tid på sig att komma dit. Nya Zeeländaren blir inte helt otippat utbytt efter dryga timmen spelad.
Jag skulle inte bli helt förvånad om det är Isak som startar mot Liverpool på onsdag, trots allt.

Andra halvlek hinner knappt bli två minuter gammal innan Newcastles eftermiddag kunde (och kanske borde?) ha blivit mycket mörkare. Fabian Schär går in sådär vansinnigt klumpigt på Pedro Neto. Jag var ganska säker på att det skulle bli ett rött kort där och då, när domaren dessutom lummade bort till sin tv-skärm kändes det inte bra någonstans.
Jag gick till köket och hämtade en ny dryck, när jag kom tillbaka ser jag en gul ostskiva i luften. Schär står kvar på planen!
Jag hade inte protesterat om färgen hade varit en annan om sanningen ska fram.

Andra halvlek hettar till ordentligt när Wolves gör 2-0, efter ytterligare en VAR granskning döms det korrekt bort då Ryan Fraser fick en knuff i ryggen strax innan. Wolves är uppretade, lägger fokus på fel saker och Newcastle växlade upp sitt jagande efter mål.

Och den där riktigt stora chansen kom, på en ren svenska pissdålig rensning av inbytte Hwang Hee-chan landar bollen på Allan Saint-Maximins högerfot precis utanför straffområdet. Volleyn borrar sig ner till vänster för målvakten och det är galet vackert!
På tilläggstid vaskar Newcastle fram två jättechanser, Elliot Andersson som strax innan ersatt Willock nickar bollen i ribban från nära håll och så frisparken som Kieran Trippier släpper till Fabian Schär. Tyvärr får han inte alls till skottet och matchen slutar med delad poäng. Elliot Andersson imponerade stort på den dryga kvarten han fick, kan den här säsongen bli hans genombrott?

Motm: Allan Saint-Maximin, utan den minsta tvekan.

Obesegrade och nya tag på onsdag. Liverpool, på Anfield.